livinglinsi

"Det handlar om huvudstaden som är det helas egentliga föderska."


Jack; boken som blev en kultroman.
Och jag förstår varför den slog så hårt som den gjorde. För det känns som om Lundell tagit vad han såg och präntat ner det på papper. Han låter orden snubbla över varandra, han låter Jack snubbla över sin vänner, över spriten, över ångerna, över stadens trottoarkanter. Han låter mig som läsare snubbla rätt in i Jacks liv som är fullt av öl och vin, sena nätter i barer och tidiga morgnar på Söder.
Han lyckas få in tiden i orden, han får in Stockholm mellan raderna. Det typiska Stockholm i början av 1970-talet avspeglas i Jack och hans kompisar som far runt, letande efter, ja, vadå egentligen?

Jack är för mig den där personen som aldrig förändras. Runt omkring honom förflyter livet, hans kompisar åker på resor, går in i förhållande, gifter sig och skaffar hus. Han själv fortsätter bara med sitt. Han fortsätter skriva, försöker få ut en skiva, han trampar på framåt, men verkar trampa på i en uppförsbacke vars slut sträcker sig längre fram än bokens 426 sidor. Och jag tror att Jack än idag cyklar omkring här i Stockholm, på väg uppför.