människor helt utan betydelse
Magnus går omkring och väntar på ett samtal som skulle kunna förändra allt.
Men är det något som förändras?
Nej, det är egentligen inget som förändras. Ändå hinner jag tvivla ungefär 73 gånger när jag läser. Jag hinner tänka att, jo, Josefin kommer bryta deras förhållande. Sen tänker jag att Magnus överdriver. Sen tänker jag att hon är med barn, och jag hinner ändra mig många gånger till.
Även om det bara är under en dag hinner jag med mycket, och när jag har läst ut boken känner jag mer att Magnus inte förtjänar Josefin. Att alla hans, kanske charmiga i början, brister inte blir till hans fördel. Jag blir obekväm när jag får följa honom från möten till fikor till luncher, där allt blir mer eller mindre pinsamt och där jag som läsare helst vill dra mig ur.
På så sätt lyckas John Kling få mig att tycka att Magnus är en människa helt utan betydelse, att han lika gärna hade kunnat vara någon annan. Ingen ser honom, och jag som måste se honom vill inte.
Obehaligt. Obekvämt. Osmidigt.
Känslor som blir kvar när jag lagt ifrån mig boken.
Saker som gör att boken blir kvar.
Men är det något som förändras?
Nej, det är egentligen inget som förändras. Ändå hinner jag tvivla ungefär 73 gånger när jag läser. Jag hinner tänka att, jo, Josefin kommer bryta deras förhållande. Sen tänker jag att Magnus överdriver. Sen tänker jag att hon är med barn, och jag hinner ändra mig många gånger till.
Även om det bara är under en dag hinner jag med mycket, och när jag har läst ut boken känner jag mer att Magnus inte förtjänar Josefin. Att alla hans, kanske charmiga i början, brister inte blir till hans fördel. Jag blir obekväm när jag får följa honom från möten till fikor till luncher, där allt blir mer eller mindre pinsamt och där jag som läsare helst vill dra mig ur.
På så sätt lyckas John Kling få mig att tycka att Magnus är en människa helt utan betydelse, att han lika gärna hade kunnat vara någon annan. Ingen ser honom, och jag som måste se honom vill inte.
Obehaligt. Obekvämt. Osmidigt.
Känslor som blir kvar när jag lagt ifrån mig boken.
Saker som gör att boken blir kvar.
Och allt är förvridet
Det handlar om Erik som inte kan glömma Mina.
Det handlar om sorg som inte riktigt kan försvinna.
Det handlar om att släppa taget.
Och det gårt fort när jag läser Emma Ångströms bok. Inte för att språket förvånar; det är enkla ord, enkla beskrivningar. Inget som riktigt förvånar. Det som berör mig är hur man låter sig påverkas av en människas uppfattning. Att det finns något mer bakom. Och att man inte ska glömma det.
Fast när vykorten från Mina fortsätter komma och tar upp saker jag inte fått berättat för mig av Erik, förstår jag att något är fel. Att han gör saker som han inte berättar för mig. För det finns något bakom, det finns minst två sanningar av allt.
Och allt är förvridet är ingen bok som berör; saker och ting upprepas och jag tappar snart min ömkan för Erik. Men det får mig att undra över hur folk hanterar en kris.
Emma Ångströms sanning är att allting kommer tillbaka. You get what you give. You get what you deserve.
Det handlar om sorg som inte riktigt kan försvinna.
Det handlar om att släppa taget.
Och det gårt fort när jag läser Emma Ångströms bok. Inte för att språket förvånar; det är enkla ord, enkla beskrivningar. Inget som riktigt förvånar. Det som berör mig är hur man låter sig påverkas av en människas uppfattning. Att det finns något mer bakom. Och att man inte ska glömma det.
Fast när vykorten från Mina fortsätter komma och tar upp saker jag inte fått berättat för mig av Erik, förstår jag att något är fel. Att han gör saker som han inte berättar för mig. För det finns något bakom, det finns minst två sanningar av allt.
Och allt är förvridet är ingen bok som berör; saker och ting upprepas och jag tappar snart min ömkan för Erik. Men det får mig att undra över hur folk hanterar en kris.
Emma Ångströms sanning är att allting kommer tillbaka. You get what you give. You get what you deserve.
Jack
"Det handlar om huvudstaden som är det helas egentliga föderska."
Jack; boken som blev en kultroman.
Och jag förstår varför den slog så hårt som den gjorde. För det känns som om Lundell tagit vad han såg och präntat ner det på papper. Han låter orden snubbla över varandra, han låter Jack snubbla över sin vänner, över spriten, över ångerna, över stadens trottoarkanter. Han låter mig som läsare snubbla rätt in i Jacks liv som är fullt av öl och vin, sena nätter i barer och tidiga morgnar på Söder.
Han lyckas få in tiden i orden, han får in Stockholm mellan raderna. Det typiska Stockholm i början av 1970-talet avspeglas i Jack och hans kompisar som far runt, letande efter, ja, vadå egentligen?
Jack är för mig den där personen som aldrig förändras. Runt omkring honom förflyter livet, hans kompisar åker på resor, går in i förhållande, gifter sig och skaffar hus. Han själv fortsätter bara med sitt. Han fortsätter skriva, försöker få ut en skiva, han trampar på framåt, men verkar trampa på i en uppförsbacke vars slut sträcker sig längre fram än bokens 426 sidor. Och jag tror att Jack än idag cyklar omkring här i Stockholm, på väg uppför.
Jack; boken som blev en kultroman.
Och jag förstår varför den slog så hårt som den gjorde. För det känns som om Lundell tagit vad han såg och präntat ner det på papper. Han låter orden snubbla över varandra, han låter Jack snubbla över sin vänner, över spriten, över ångerna, över stadens trottoarkanter. Han låter mig som läsare snubbla rätt in i Jacks liv som är fullt av öl och vin, sena nätter i barer och tidiga morgnar på Söder.
Han lyckas få in tiden i orden, han får in Stockholm mellan raderna. Det typiska Stockholm i början av 1970-talet avspeglas i Jack och hans kompisar som far runt, letande efter, ja, vadå egentligen?
Jack är för mig den där personen som aldrig förändras. Runt omkring honom förflyter livet, hans kompisar åker på resor, går in i förhållande, gifter sig och skaffar hus. Han själv fortsätter bara med sitt. Han fortsätter skriva, försöker få ut en skiva, han trampar på framåt, men verkar trampa på i en uppförsbacke vars slut sträcker sig längre fram än bokens 426 sidor. Och jag tror att Jack än idag cyklar omkring här i Stockholm, på väg uppför.
