livinglinsi

Mia Skäringer kommer in på scenen endast iklädd en bikini hon köpte när hon var tjugo.

Under tiden föreställningen pågår tar hon på sig mer kläder, men väljer att klä av sig i ord.
Hon berättar om den gången hon stod lutad över ett badkar och spydde, samtidigt som hon upptäckte att hon blir våldtagen.
Hon berättar om den gången hon valde att skära sig själv i armarna.
Hon berättar om sitt liv på ett så öppet och ärligt sätt att jag nästan blir rädd. Hur kan man stå på scenen och berätta så mycket om sitt liv utan att bli generad? Jag inser att jag inte alls är där än, jag är inte ens hälften så öppen mot mig själv.
Efter att ha sett Mia känner jag att kanske behöver jag inte komma ända dit, men en bit på väg är nog inte så dumt. Och med henne bakom mig blev det lite lättare.
Kan hon, kan jag.


När jag ser Mia bli så där oerhört naken framför mig inser jag att ingen av oss är mer ensamma än vad vi gör oss. Så istället för att blunda för det jag har omkring mig väljer jag att se alla mina vänner. Jag väljer att se livet jag har framför mig och jag väljer att vara den jag vill vara.