julkärlek
Och nu kommer jag faktiskt sakna någon lite extra mycket när han åker bort i två veckor eftersom allt har förändrats och så har han bara en bild på mig i sin mobil. Nyårskyssen får jag väl ge till Sanna istället. Eller Stoffe.
Ett behagligare jag inför julen som kommer är den största julklappen av dem alla. Ett mer förälskat jag är bara en bonus.
en chans
Och när de sena nätternas samtal byts mot tidiga morgnar svarar jag i telefonen som jag alltid gör när det är han som ringer. Den här gången upprepade han orden flera gånger som att försäkra mig om att det var sant.
Jag tror dig.
Du får mig.
Att faktiskt våga säga saker som är svåra att prata om och att säga "jag vill att vi kan prata om det" känns som ett nytt kapitel.
Och när du åker iväg så vet du att jag finns kvar.
ett lugnare jag
Och så blev det lättare att andas och att överhuvudtaget gå på asfalten. Om jag är din så är du min. Det är allt som behövs egentligen.
Eller nä, det behövs lite mer. Det behövs en lunch med Krut i den gråaste månaden. Det behövs lära sig att dricka öl. Och det behövs fylleshopping man inte ångrar.
ensam är inte stark
Kanske är det först när jag får reda på att andra runt omkring mig faller som jag själv griper tag i det närmsta jag har och håller så hårt i det jag kan, rädd att även jag själv eller den jag håller i ska falla. Om jag bara vill ligga tätt intill då?
Jag säger inte att allt har förändrats men något har. Det är nu jag ska vara stark. Det är nu jag är stark. Kanske vill jag träffa dig lite oftare.
step by step
Och kanske är jag lite kär eller så är jag inte det, och kanske behöver jag inte riktigt veta. För det är mys att hålla om någon och ha någon som håller om mig, men sen har vi ju det där med framtiden. Känner mig så där tråkig som vill ha lite svar på allt. Samtidig blir jag rädd om jag inte vet. Och hur ser egentligen ett balanserat förhållande ut?
Jag sa ja till honom och ingen annan. Det är ett sorts steg att ta. Är dock osäker på om det är rätt steg för mig.
hösten är i sitt antågande
Jag gav mig in på samma bana igen men den här gången vet jag vad jag får. Jag förväntar mig inte längre samma saker eller engagemang - det gör mig enbart besviken. Istället ser jag mer till mig själv och det jag vill.
Vad jag vill i höst:
*Gosa med Kenta och Stoffe
*Njuta av att Sanna blir kvar i lägenheten
*Dricka te med Sofie och börja skriva på vår nya blogg
*Gå på konserter med Alice and go bananas
*Ta igen en förlorad sommar med Gadden
*Åka tåg för att hälsa på vänner
huvudsaken är att jag fick hångla
How to have a perfect midsummer:
* Gather a group of wonderful people
* Make everyone bring food and alcohol
* Eat and drink as much as you want
* Play the same games as you did when you where young
How to find a guy at the club:
* Pass by him
* Point and say: "Hey, he was kind of cute"
* Make sure he heard you
* Bring him over to you
How to loose the same guy at the central station:
* Get really drunk
* Forget his name
* Loose sight of him for a couple of minutes
* Realize he probably disappeared on purpose
How to stay drunk for 24 hours:
* Mix different kind of alcohol
* Never stop drinking
* Don't eat anything after midnight
* Don't sleep enough
och vinnaren är...
Jag ville dig.
Men jag vill inte det här.
Jag vill inte det här.
Jag vill inte det här.
Jag vill inte det här.
Jag vill inte det här.
Ibland måste man banka in saker i skallen för att förstå.
Som att du tydligen betydde mer för mig än jag för dig.
Som att allt jag ville ha sagt aldrig fick komma ut.
Men jag vägrar bli den som hatar och är bitter för livet är så mycket mer värdefullt än att lägga tid på sådant.
Sommaren är här. Stockholm är min stad. Och i slutändan är det min vinst.
Vi
Med andan i halsen börjar det gå upp för mig - tjejen i filmen skulle kunna vara jag. Och det är ingen vacker bild. Tjejen i filmen skrämmer mig. Bilden av mig själv börjar skrämma mig. Hur långt ifrån är det för att jag ska hamna där? Är jag redan där? Det måste finnas ett sätt att stoppa det.
Hjärnan går på högvarv och nej, jag är inte där än men det är inte långt ifrån. För det finns vissa liknelser som inte är vackra. Och det måste jag göra något åt innan det är för sent. Till det säger jag nej.
Och jag sa att ingenting är säkert längre och det är det inte för lika snabbt kan allt förändras igen och helt plötsligt är jag på väg åt ett annat håll. Byte av riktning. Kanske måste jag svänga av på nästa avfart. Det lär jag märka på vägen.
ingenting är säkert längre
Det blev inte som jag hade tänkt mig. Kanske är det därför jag håller fast i det så hårt. För det kan ju kanske ändras.
Men vill jag att det ska bli som jag tänkte mig från början? Allting är förändrat nu. Det är inte som det var i början och kanske kan det inte heller bli så. Det är väl det jag måste inse. Börja förstå att det inte kan bli så som jag trodde. Vem säger att det behöver bli sämre?
Det kanske är dags att leta någon annan stans. Nya ställen, nya möten, nya ansikten.
Fast helt kan jag inte släppa taget än. Först måste jag avsluta det jag påbörjat.
på andra sidan jordklotet fann jag en ny mig
Jag vill inte ångra saker jag gjort för gjort är gjort och hade jag inte gjort dem hade jag inte vetat det jag vet nu. Men att ångra saker jag inte gjort är värre. Och just nu ångrar jag att jag inte tog mig själv i kragen och upptäckte saker på egen hand. Fast nu är det också gjort. Inget att lägga energi på. Språkresa. Språkresa var det och det blev det.
Och fastän inget blev som jag hade tänkt mig från början behövde jag göra den här resan. För nu vet jag hur han ser mig. Hur han ser på mig. Och min bild av verkligheten förändrades.
Bilden av mig själv förstärktes och resten tynade bort. Just nu kunde jag inte bry mig mindre. Det har varit jobbigt men det har varit nyttigt. Aldrig förut har jag lärt mig så mycket om mig själv och vad jag letar efter. Och det som är säkert är att det inte fanns i Melbourne.
minnenas arkiv ligger i texterna
Jag hade nästan glömt bort.
Hur kan man glömma?
Sommaren med alla konserter. Jag hade glömt bort Kapten Röd och all sång.
Att inse att allt finns kvar bara man sätter på en låt. Det är i sångerna minnena ligger kvar och aldrig försvinner.
Och hur kan man glömma att man varit ett så stort fan?
Att jag satt i timmar på internet och letade bilder, information, låtar jag aldrig hade hört.
Hur jag satt vid mammas dator och skrev ut bilder för att sen klistra in i mitt block.
Hur jag efter hans konsert inte kunde lyssna på hans musik i ett halvår utan att börja gråta.
Hur kan man glömma så fort och sen hitta tillbaka?
Tur jag hittade tillbaka.
Tur jag fann mina minnen i sångerna.
som ett kort på posten
Året börjar lida mot sitt slut, och alltid när det gör det börjar jag tänka på allt som hänt. Alla fina minnen och händelser. Att jag faktiskt det här året började ett helt nytt liv och att jag nu är en helt ny människa.
Val som jag hade gjort för ett år sedan är ingenting jag ens funderar över idag.
Val jag inte hade i tankarna för ett år sedan är idag för mig självklara.
Hur klyschigt det än låter så känner jag mig förändrad på många sätt, och det enbart till det positiva. Och tur är väl det, att man lär sig av sina misstag, och att jag faktiskt är glad över att jag gjort de misstagen och inte har dem framför mig.
Vi fick ett kort på posten, och jag säger JA. Jag säger JA till att vandra i ett februarigrått Stockholm, jag säger JA till att se till framtiden som min att göra vad jag vill med, jag säger JA till att öppna mina armar inför det nya. Det förflutna har passerat, det är förbi och ingenting jag kan göra något åt. Jag säger JA till Litteraturvetenskaplig kandidatkurs och en färdig C-uppsats i sommar.
Tack finaste Sara-Louise för de orden, jag behövde höra dem och läsa dem och pränta in dem i mitt huvud så att jag aldrig, aldrig, ALDRIG glömmer bort dem.
finaste idén
Att ha Viasats alla filmer on demand - möjligheten att kunna se alla filmer när man vill - är ett fantastiskt under när man är sjuk. American Psycho, Wy Week With Marilyn, Sandor Slash Ida, Sanning Eller Konsekvens och Djungel George. Film hemma i soffan när den är som allra bäst.
Det här med att det nya inte behöver vara dåligt - jag gillar den tanken. Den nya innebär en förändring, en förändring att ändra på det man inte vill ha eller göra eller det man inte vill ska hända. Så jag tänker göra det. Det känns som en bra idé. Bästa idén på länge!
Tänk att man kan få sådana bra tankar när man är sjuk - jag behövde bara rensa kroppen och skallen på all annan skit innan de bra sakerna kom fram. Jag gillar't.
oskuldsfulla december
Hur snabbt går det inte att fastna i tankarna som maler och maler hela helgen.
Hur snabbt går det inte att förändra en vardag.
Hur snabbt går det att komma tillbaka?
Jag tänker att december ska bli min månad, jag tänker ta tillbaka all tid jag förlorat i höst och ge den till mig själv. Som en tidig julklapp.
Som den bästa och finaste julklapp jag någonsin fått.
att lämna eller bli lämnad
Han lyckades få in en fot genom dörren jag höll på att stänga igen. Sen bände han upp den. Fast nej, han behövde inte bända upp den, jag lät honom öppna den, för jag hade inte lyckats stänga den helt och kanske för att jag inte var redo att stänga den riktigt än.
Så jag lät honom komma tillbaka in.
Var det bra? Jag vet inte.
Just nu vill jag inte fundera på om det var bra eller dåligt. Han kom in, jag sträckte ut en hand när jag höll på att falla och han tog den. Hjälpte mig upp på benen igen. Nästa gång jag faller kommer han inte kunna hjälpa mig upp, då måste jag klara det på egen hand.
Det är långt till maj. Och just nu vill jag inte tänka på det. Jag tänker istället på alla andra dagar, de som varit och de som kommer.
från och med nu, finns inte du
Det behöver inte vara ett så hårt slut, det behöver inte vara så hårt som rubriken antyder. Men i vilket fall så blev det ett väldigt fint avslut, och jag är inte så bortskämd med det.
Att faktiskt få spendera mer än ett dygn ihop, prata, hålla handen, sitta nära intill och vara så där intima som man behöver en sista (?) gång. Det är inte alltid ord som behövs. Ibland räcker det med en smekning, en kyss på kinden, en blick som man låter ligga kvar lite längre, eller ett leende. Ett leende som säger att det här har varit bra och jag ångrar ingenting.
Jag har fått uppleva en höst som inte alltid har varit lätt, men den fick i alla fall en fint och bra avslut, och det är inte ett avslut som i ett farväl, utan mer i som ett vi hörs. Vi hörs under alla månaderna, och sen till sommaren får vi se. Något jag har lärt mig under alla år är att man aldrig ska säga aldrig.
den långa väntan
Det finns olika sorters väntan.
Det finns den sorters väntan som gör att det pirrar till i hela kroppen, en väntan på att något ska hända som man vet kommer bli helt fantastiskt och helt underbart och där väntan i sig nästan blir lika otrolig som det som ska inträffa. Den väntan kan kännas lång, men lång på ett behagligt sätt.
Sen finns det en väntan som enbart är outhärdlig. Den där väntan som man inte vill ska finnas, som man mår lite dåligt av att befinna sig i. För allt man vill är att väntan ska vara över så att det jobbiga kan ta slut och man kan gå vidare, för den här väntan bromsar en i livet och vägrar låta en fortsätta.
Att vänta kan man göra på så många olika sätt. Det värsta är bara att man inte alltid kan välja.
Oslo från den vackraste sidan
skumpa och jordgubbar; ska det va', ska det va'!
partytöser
Oslos vackra slott
aker brygga
operan
Önskar Madde var närmare mig och jag närmare henne. Tur hon alltid finns i mitt hjärta.
Det värsta är inte att du inte frågar om mitt nummer.
Det värsta är när du frågar om mitt nummer och sen inte hör av dig.
ingenting är omöjligt, även om det ibland kan ta 11 gånger
Och helt plötsligt sitter jag här igen med 20 flyttlådor omkring mig som om inget egentligen har hänt på 6 månader. Eller ett år. Eller två år.
Jag vill helst inte räkna alla gånger jag flyttat de senaste tre åren men... elfte gången gillt!!
Dock är allt som i ett lite mera töcken nu än de andra gångerna, för den här gången känns det mer på riktigt. Nu behöver jag liksom inte blanda mina grejer med någon annans (förutom Sannas förstås!) utan nu är allting mitt/vårt, och det går knappt att förklara i ord hur härligt och underbart och helt fantastiskt det känns. Att veta att jag inte behöver flytta på minst 3 år, vilket just nu känns som en evighet, och är det inte det egentligen?
Den här våren kommer att bli magisk på många sätt, men framför allt första gången Sanna och jag sitter på vår nya balkong och grillar, för då vet jag, att det här är på riktigt, och att drömma blir sanna.
Jag vill helst inte räkna alla gånger jag flyttat de senaste tre åren men... elfte gången gillt!!
Dock är allt som i ett lite mera töcken nu än de andra gångerna, för den här gången känns det mer på riktigt. Nu behöver jag liksom inte blanda mina grejer med någon annans (förutom Sannas förstås!) utan nu är allting mitt/vårt, och det går knappt att förklara i ord hur härligt och underbart och helt fantastiskt det känns. Att veta att jag inte behöver flytta på minst 3 år, vilket just nu känns som en evighet, och är det inte det egentligen?
Den här våren kommer att bli magisk på många sätt, men framför allt första gången Sanna och jag sitter på vår nya balkong och grillar, för då vet jag, att det här är på riktigt, och att drömma blir sanna.
