växande systerkärlek

Det var en sån där morgon jag helst hade legat kvar i sängen och aldrig gått upp.
Förkylningen var värre än dagen innan och halsen smärtade. Men jag var tvungen att gå upp. Linnéa var uppe i Sthlm och en fika är ett måste då. Hon berättade om sin språkresa i USA; om spindlar i handfaten, om 40° värme, om sandstorm som letade sig in bland kläderna, om åskoväder som höll dem vakna en hel natt, om krokodilresor, om indianer, om helikoptertur över Grand Canyon.
Hon berättade om hur hon hade upptäckt nya sidor av sig själv, lärt känna sig själv på ett djupare plan.
Hon berättade om hur hon lärt sig hur hon reagerar i olika situationer som kan vara bra att veta i framtiden.
Hon berättade att när hon kom hem från USA efter tre veckor vill hon inte återgå till verkligheten igen, för där var allt som vanligt, och i USA var aldrig något vanligt.

Vad hade jag lärt mig det senaste?
Att Eskilstuna är tomt en tidig söndagsmorgon? Att man kan dricka julte mitt i september? Att jag är villig att betala 500 kr för en cd?
Min syster håller på att växa om mig och jag är inte riktigt redo att acceptera att hon börjar bli vuxen. Varför måste ens systrar bli äldre? Det innebär ju bara att jag också bli äldre.

Eller...?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0