tjänster och gentjänster
Jag har alltid haft svårt att be mina vänner om tjänster.
Är jag rädd för att få ett nej? Jag tror inte det har att göra med det, kanske mer att visa att jag har ett problem jag inte klarar av själv utan måste be om hjälp med.
Men jag måste lära mig; allt klarar man inte av själv och det är inget att skämmas över. Att inse att man inte kan göra allt på egen hand är en styrka. Att ta hjälp av andra visar bara på en bra och stark vänskap.
För när vänner ber mig om tjänster ställer jag alltid upp om jag kan. Och även om jag kanske egentligen inte kan så ändrar jag om och avbokar så att jag kan, för jag vill ställa upp. Som att bevisa att jag är en bra vän.
Varför måste jag bevisa det? Det är som om jag tvivlar på mig själv, tvivlar på att de stannar kvar om jag inte alltid ställer upp. Vilket också är oerhört konstigt. Jag menar, ibland kan man inte. Och det är okej.
Jag måste lära mig att säga ja för att jag vill, inte för att jag är rädd att säga nej. Och så är det oftast, jag säger ja för att jag vill. Men de gånger jag tivlar, kanske är det då inte tjänsten jag tvivlar på utan vänskapen, och i så fall är det nog ingen vänskap att satsa på.
En vän frågade mig om en tjänst här om dagen. Och jag sa ja, därför att jag inte vill något annat än att hjälpa henne.
Är jag rädd för att få ett nej? Jag tror inte det har att göra med det, kanske mer att visa att jag har ett problem jag inte klarar av själv utan måste be om hjälp med.
Men jag måste lära mig; allt klarar man inte av själv och det är inget att skämmas över. Att inse att man inte kan göra allt på egen hand är en styrka. Att ta hjälp av andra visar bara på en bra och stark vänskap.
För när vänner ber mig om tjänster ställer jag alltid upp om jag kan. Och även om jag kanske egentligen inte kan så ändrar jag om och avbokar så att jag kan, för jag vill ställa upp. Som att bevisa att jag är en bra vän.
Varför måste jag bevisa det? Det är som om jag tvivlar på mig själv, tvivlar på att de stannar kvar om jag inte alltid ställer upp. Vilket också är oerhört konstigt. Jag menar, ibland kan man inte. Och det är okej.
Jag måste lära mig att säga ja för att jag vill, inte för att jag är rädd att säga nej. Och så är det oftast, jag säger ja för att jag vill. Men de gånger jag tivlar, kanske är det då inte tjänsten jag tvivlar på utan vänskapen, och i så fall är det nog ingen vänskap att satsa på.
En vän frågade mig om en tjänst här om dagen. Och jag sa ja, därför att jag inte vill något annat än att hjälpa henne.
Kommentarer
Trackback
