ingenting är omöjligt, även om det ibland kan ta 11 gånger

Och helt plötsligt sitter jag här igen med 20 flyttlådor omkring mig som om inget egentligen har hänt på 6 månader. Eller ett år. Eller två år.
Jag vill helst inte räkna alla gånger jag flyttat de senaste tre åren men... elfte gången gillt!!

Dock är allt som i ett lite mera töcken nu än de andra gångerna, för den här gången känns det mer på riktigt. Nu behöver jag liksom inte blanda mina grejer med någon annans (förutom Sannas förstås!) utan nu är allting mitt/vårt, och det går knappt att förklara i ord hur härligt och underbart och helt fantastiskt det känns. Att veta att jag inte behöver flytta på minst 3 år, vilket just nu känns som en evighet, och är det inte det egentligen?

Den här våren kommer att bli magisk på många sätt, men framför allt första gången Sanna och jag sitter på vår nya balkong och grillar, för då vet jag, att det här är på riktigt, och att drömma blir sanna.

RSS 2.0