livinglinsi

Frågan är väl varför jag ska hålla på att slita och dra i någon som ändå inte vill ha mig.
Och att svaret på den frågan ännu inte känns helt klart är väl det som oroar mig mest.


Jag måste rannsaka mig själv.

Jag tänker att allt händer av en anledning och det var nog bra att det blev ett bråk för jag märker och känner att jag inte riktigt kan hantera situationen så bra som jag skulle vilja. Ibland är man inte så stark som man tror och egentligen har det väl ingenting med styrka att göra utan mer om att man är mänsklig. Jag är mänsklig. Jag gör misstag. Jag står för de misstagen och försöker lära mig.
Jag gjorde ett misstag nu och för mitt eget bästa behövde jag nog göra det så att osäkerheten kan försvinna.
Jag vill bara ha ett svar. Det är inte för mycket begärt.

Nu är det sagt. Och det är som om jag trodde mindre om honom för med armar omkring mig blev inget svårt.
Så nu är det sagt. Kanske inte allt men i alla fall det viktigaste. Det blev lite jobbigt där på kvällen sen men jag vet att det här var det bästa för mig. Jag var tvungen för att kunna gå vidare. På ett eller annat sätt.

Och hur det än slutar, vad vi än kommer fram till, så är sommaren snart här.

Det har hänt mycket sen årsskiftet. Opererad fot, Melbourne, piercing i örat och ny tatuering. Jag både ser ut som en ny människa och är en ny människa. Alla resor är bra - jag behövde göra alla dessa för att ha kommit dit jag är idag. Och det kommer komma en ny utmaning väldigt snart. Jag vet inget om hur den ska sluta eller vart den tar mig. Allt jag vet är att hur förberedd jag än gör mig så brukar det aldrig bli som jag tänkt mig. Nu gäller det bara att inte tappa greppet utan att faktiskt ta vara på tillfället som ges.
Den här gången har jag möjlighet att få sagt det jag vill säga. Det kommer jag också göra.
Den nya jag låter inte ögonblicket glida förbi längre. Den nya jag har höga klackar och vägrar låta någon annan trampa upp vägen för mig - det klarar jag så bra själv nu.