på andra sidan jordklotet fann jag en ny mig

Jag vill inte ångra saker jag gjort för gjort är gjort och hade jag inte gjort dem hade jag inte vetat det jag vet nu. Men att ångra saker jag inte gjort är värre. Och just nu ångrar jag att jag inte tog mig själv i kragen och upptäckte saker på egen hand. Fast nu är det också gjort. Inget att lägga energi på. Språkresa. Språkresa var det och det blev det.
 
Och fastän inget blev som jag hade tänkt mig från början behövde jag göra den här resan. För nu vet jag hur han ser mig. Hur han ser på mig. Och min bild av verkligheten förändrades.
Bilden av mig själv förstärktes och resten tynade bort. Just nu kunde jag inte bry mig mindre. Det har varit jobbigt men det har varit nyttigt. Aldrig förut har jag lärt mig så mycket om mig själv och vad jag letar efter. Och det som är säkert är att det inte fanns i Melbourne. 

en resa

Det är ingen hemlighet att jag inte alltid har trivts med min kropp. Tyvärr har vissa av mina vänner fått uppleva mig när jag var på botten och jag kan idag fortfarande skämmas över det. Att jag sjönk så lågt innan jag förstod allvaret i det. Ibland kanske man behöver det. Slå i botten för att inse att det är uppåt man ska och inte neråt.
Jag var tvungen att göra det.

Ännu idag har jag inte nått dit jag vill nå. Älska min kropp precis som den är. Jag tror det är många som inte gör det, tyvärr, men det jag kan säga med stolthet i rösten är att jag för var dag som går bli mer och mer stolt över det jag ser i spegeln. Det är för mig en stor vinst. En vinst jag tar på största allvar.
Allt det här har varit en lång resa i sig. Att hitta tillbaka till min självkänsla, att aldrig ge upp. Hur motigt det än är.
Och för det ger jag mig själv en klapp på axeln.


RSS 2.0