en chans
Och när de sena nätternas samtal byts mot tidiga morgnar svarar jag i telefonen som jag alltid gör när det är han som ringer. Den här gången upprepade han orden flera gånger som att försäkra mig om att det var sant.
Jag tror dig.
Du får mig.
Att faktiskt våga säga saker som är svåra att prata om och att säga "jag vill att vi kan prata om det" känns som ett nytt kapitel.
Och när du åker iväg så vet du att jag finns kvar.
ett lugnare jag
Och så blev det lättare att andas och att överhuvudtaget gå på asfalten. Om jag är din så är du min. Det är allt som behövs egentligen.
Eller nä, det behövs lite mer. Det behövs en lunch med Krut i den gråaste månaden. Det behövs lära sig att dricka öl. Och det behövs fylleshopping man inte ångrar.
ensam är inte stark
Kanske är det först när jag får reda på att andra runt omkring mig faller som jag själv griper tag i det närmsta jag har och håller så hårt i det jag kan, rädd att även jag själv eller den jag håller i ska falla. Om jag bara vill ligga tätt intill då?
Jag säger inte att allt har förändrats men något har. Det är nu jag ska vara stark. Det är nu jag är stark. Kanske vill jag träffa dig lite oftare.
