livinglinsi

Det tar på krafterna när kroppen aldrig riktigt vill bli frisk. Så där på riktigt. Så där när man verkligen känner att "Jag är frisk" och inget hindrar en.
Det sätter sig på hjärnan så lätt och jag låter mig dras ner när jag borde hitta saker som drar upp mig och får mig att må bra istället.
Det känns som om jag dalar längre och längre ner i något svart hål som jag inte vet hur jag ska ta mig upp ifrån. Och jag orkar inte längre ha dagar då allt bara rämnar och faller och jag försvinner bort. De dagarna blir just nu bara fler och fler...