livinglinsi

En helg i Ulricehamn är snart förbi och tiden går som fortast när man inte reflekterar över den. Kanske reflekerar jag för ofta och för mycket ibland, och kanske är det något jag borde bli bättre på att inte göra. Men en sak i taget.
Berit stormar och lever utanför huset. Inuti mig stormar en annan vind. Väggar och kropp är bara två olika sorters skydd. Någon gång måste man möta det där som man gömmer sig för. Tro på ljuset och att det finns där, men att man ibland behöver en knuff. Att jag ibland behöver guidning. "Den här vägen ska du gå." Hur hittar man rätt bland alla vägskäl? Inte konstigt att man hamnar fel ibland, går vilse. Vilken tur att de där små stigarna finns. De som kan leda mig rätt. Så att man kommer på rätt väg igen. The high way. The rigth way. The way.


Chris Medina frågar vad orden har för betydelse om du ändå inte menar det du säger. Det vore fel av mig att säga att jag aldrig ljugit. Att jag aldrig sagt något jag egentligen inte menat eller tyckt. Det enda jag kan lova är att försöka bättra mig. I den takt jag kan. Alltså - jag ska försöka så gott jag kan bli ärligare mot mig själv. Säga: det här är inte bra. Säga: du är bra.

Säga: jag kan se ljuset och jag har styrkan.