livinglinsi

Han lyckades få in en fot genom dörren jag höll på att stänga igen. Sen bände han upp den. Fast nej, han behövde inte bända upp den, jag lät honom öppna den, för jag hade inte lyckats stänga den helt och kanske för att jag inte var redo att stänga den riktigt än.

Så jag lät honom komma tillbaka in.

Var det bra? Jag vet inte.

Just nu vill jag inte fundera på om det var bra eller dåligt. Han kom in, jag sträckte ut en hand när jag höll på att falla och han tog den. Hjälpte mig upp på benen igen. Nästa gång jag faller kommer han inte kunna hjälpa mig upp, då måste jag klara det på egen hand.

 

Det är långt till maj. Och just nu vill jag inte tänka på det. Jag tänker istället på alla andra dagar, de som varit och de som kommer.