Vi
Med andan i halsen börjar det gå upp för mig - tjejen i filmen skulle kunna vara jag. Och det är ingen vacker bild. Tjejen i filmen skrämmer mig. Bilden av mig själv börjar skrämma mig. Hur långt ifrån är det för att jag ska hamna där? Är jag redan där? Det måste finnas ett sätt att stoppa det.
Hjärnan går på högvarv och nej, jag är inte där än men det är inte långt ifrån. För det finns vissa liknelser som inte är vackra. Och det måste jag göra något åt innan det är för sent. Till det säger jag nej.
Och jag sa att ingenting är säkert längre och det är det inte för lika snabbt kan allt förändras igen och helt plötsligt är jag på väg åt ett annat håll. Byte av riktning. Kanske måste jag svänga av på nästa avfart. Det lär jag märka på vägen.
Kommentarer
Trackback
