en resa
Det är ingen hemlighet att jag inte alltid har trivts med min kropp. Tyvärr har vissa av mina vänner fått uppleva mig när jag var på botten och jag kan idag fortfarande skämmas över det. Att jag sjönk så lågt innan jag förstod allvaret i det. Ibland kanske man behöver det. Slå i botten för att inse att det är uppåt man ska och inte neråt.
Jag var tvungen att göra det.
Ännu idag har jag inte nått dit jag vill nå. Älska min kropp precis som den är. Jag tror det är många som inte gör det, tyvärr, men det jag kan säga med stolthet i rösten är att jag för var dag som går bli mer och mer stolt över det jag ser i spegeln. Det är för mig en stor vinst. En vinst jag tar på största allvar.
Allt det här har varit en lång resa i sig. Att hitta tillbaka till min självkänsla, att aldrig ge upp. Hur motigt det än är.
Och för det ger jag mig själv en klapp på axeln.
Jag är också stolt över dig! Kramar
